Minnesrikt
"Samlagsserier" är fotbollens framtid
Under rubriken ”Samlagsserier är fotbollens framtid” och med utgångspunkt från boken ”Fotboll Annorlunda – ett experiment i jämställdhet?” diskuteras på bloggen Maxtiotår (länk nedan) fenomenet blandfotboll.
Två kommentarer kan vara på sin plats när du läser vad Maxtiotår skriver.
På bokens baksida står: ”Denna bok riktar sig främst till alla tjejer och killar som i början av 1970-talet gick i bräschen för blandfotboll”. Som en följd av detta är boken, nostalgisk och personlig, samtidigt som den inte avser att spegla all den mixade fotboll som blev resultatet av att man på Viggo var först med detta unika initiativ.
Historien om mixad fotboll efter säsongen 1976 får andra skriva om.
Titeln på boken har ett frågetecken efter ordet ”jämställdhet”. Detta beror på att vi som var pionjärerna inom blandfotboll då inte förstod och heller inte tänkte på om det var fråga om ett jämställdhetsprojekt. Vi hade helt enkelt bara roligt.
Kanske frågetecknet blir ersatt av ett utropstecken efter den 16 januari då frågan kommer att behandlas i riksmedia.
Läs mer på:
http://maxtiotar.wordpress.com/2013/12/25/samlagsserier-ar-fotbollens-framtid/
Lars Olefeldt
som spelade på samtliga platser i Viggos blandade lag, utom om målvakt.
Bästa recensionen?
En kort och bra beskrivning.
Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 26-29 september
monter B01:37.
Klädsam kommentar
Så hamnade "Fotboll Annorlunda" till sist på museum
Laget som utmanade på 1970-talet
http://hd.se/angelholm/2013/08/07/laget-som-utmanade-pa-70-talet/
Annorlunda insändare
Hurra!
En inte så annorlunda fotboll
Fotboll annorlunda - ett experiment i jämställdhet? (Storahult Media 2013)
Det senaste i raden av Lars Olefeldts (LO) litterära alster kliver rakt in i genusdebatten. Det behandlar ett jämställdhetsproblem som uppkom redan vid förra sekelskiftet och som, trots vissa framsteg, fortfarande inte nått en godtagbar lösning: nämligen damernas ”intrång” i den heliga, manliga fotbollsvärlden! LO beskriver tiden vid 70-talets början, då det fanns reminiscenser av de”revolutionära” 68´idéerna och man ville och vågade utmana etablissemanget. LO, som hade sin arbetsplats på Viggo i Helsingborg, var initiativtagare, med gott stöd av sina arbetskamrater, till att bilda ett fotbollslag med könsmixad laguppställning, under parollen ”Ropen skalla: Idrott åt alla!” Anmälan till Korpen i Helsingborg ställde mycket på huvudet och fick flera korpmedlemmar och andra utomstående (män) att vrida sig som maskar och krysta fram förklaringar om omöjligheten med idén. Som vanligt framför LO historien i en kåserande form, fylld av humoristiska vändningar som tvingar till eftertanke. Trots att boken är fylld av serietabeller och laguppställningar tappar man aldrig tråden och missar inte grundtanken: att fotboll (sport överhuvudtaget) är från början en lek, en social samvaro med tävlingsinslag, fjärran från kommers och huliganbråk. Som en parallellhistoria får vi följa utvecklingen på Viggo AB, från början en liten firma, där arbetsgruppens storlek gav möjlighet att skapa och fullfölja ovanstående idéer, till en multinationell koncern, där sportutövandet sker individuellt eller i mer ”halvprofessionella” former. LOs 70talshistoria handlar om arbetskollegors kamratskap, om att glädjen på arbetsplatsen kan överflyttas till fritiden, om att man, med små medel och stor kreativitet, kan knuffa på berget. Det känns som ett slag i solar plexus på flera av dagens arbetsplatser. LOs lättlästa bok skänker en trivsam stund även för icke fotbollsintresserade och rekommenderas varmt.
BP
Jag kunde inte låta bli att fnissa lite
/K
Bara titta på
Många matcher
/N
Härlig återkoppling
Minnena flödade
Bara genom att läsa namnen på vissa personer så åkte smilbanden upp.......
Boken är väldigt välskriven och blandad med humor och verkligheten från den
tiden.
Hur i all världens namn kan du komma ihåg allt? Du måste ha sparat en massa material från
korpfotbollstiden och vilken tid all researcharbetet måste ha tagit.
Krönika i Skånska Dagbladet
Lördag kväll
Tjejfotboll på Ivön
Damfotbollen har en spännande och ganska outforskad historia. Goda vänner har berättat att det på Ivön spelades ”tjejfotboll” under krigsåren, när killarna låg inkallade och tjejerna inte hade något annat kul för sig. Någon serie fanns väl knappast, men fotbollsplanen hölls i gott skick och de hade kul.
Sen blev det en paus till 1970-talet.
/U